Detta lilla område är det det judiska folket har återfått, efter att ha blivit bortjagat, mer eller mindre öppet, från stora delar av Europa före och under kriget , från östeuropa efter kriget och framåt och inte minst från en lång rad muslimska länder. Enbart från arabiska länder har fler judar flytt, än de araber som flydde från Israel 1948. De allra flesta av dessa judiska flyktingar har inte fått någon som helst ersättning för det de förlorat.
Men antisemiter av alla slag anser att detta lilla område är alltför stort för judarna. Det berättas inte att judarna i praktiken är fördrivna från 99,822 % av det «arabiska hemlandet». Det är alldeles galet att de har försvarat och prioriterat de 0.178% av det enorma, arabiska området som idag utgör Israel.
Slutsatsen av denna ståndpunkt måste ju bli att Hitler hade rätt: Skorstenen är lösningen på «judeproblemet». För om ett område, inte större än en kommun, anses vara för stort för ett folk som är förföljt och fördrivet från stora delar av världen, då finns det ingen plats för dem på jorden.
De flesta araber, och många andra, kräver att de arabiska flyktingarna från 1948 skall ha rätt att «återvända» till de hem de hade före Israels tillkomst, och att de skall återfå sina egendomar. Detta krävs utan hänsyn till att praktiskt taget hela den judiska befolkningen sedan dess flytt från de arabiska områdena, de flesta till Israel, förutom de många som flytt från det förra Sovjetunionen och från andra delar av världen. Dessa flyktingar, som oftast förlorat allt under flykten, skall alltså fråntas allt en gång till då deras nya egendomar återbördas till de forna ägarna. Och vart i hela världen skall dessa judar ta vägen? Det behöver inte sägas rakt ut: Den enda slutsatsen blir nog skorstenen.
Norsk artikkel publicerad: 29 maj 2001
Översatt från norska av Annika Igell.
